Blev det bättre med IT och datorer i skolan? Nej, vill vi matematiklärare hävda!
För drygt 10 år sedan började trenden med att skolor runt om i Sverige köpte in en dator till varje elev. Fler och fler skolor har hängt på och nu är det mer regel än undantag att eleverna sitter framför datorn under lektionstid i svenska klassrum. Politiker, huvudmän och skolledare påstod att de svagaste eleverna skulle kunna tillgodogöra sig kunskaperna bättre och vi skulle höja resultaten i svensk skola, men hur blev det?
Det har visat sig att mer IT och datoranvändningen i skolan inte är någon mirakelmedicin för att lösa skolans problem (Alexandersson & Limberg 2013; Balanskat et al. 2013; Grönlund et al. 2014; Player-Koro & Beach, 2015). Studier visar tvärtom att sen vi började med IT i skolan har det många gånger bidragit till både ekonomiska påfrestningar för skolan och även återkommande tekniska besvär som stjäl undervisningstid (Grönlund et al. 2014; Nygren & Vikström 2013; Nygren et al. 2014). Elever uppvisar ökad stress och ergonomiska problem i de skolor som infört en-till en datorer, och detta kan bero på den distraktion som eleverna utsätts för då de ska lära sig saker under lektionstid och frestas av att göra annat än skolarbete på datorn (facebook, instagram, spel…).
Det finns studier som påvisar att datorer i skolmiljö inte främjar inlärningen hos eleverna. Upprepade studier visar till exempel att läsning på skärm är sämre för inlärningen än att läsa på papper (Mangen et al. 2013; Alexander & Singer, 2017). Dessutom så finns det ytterligare distraktionsmoment i det faktum att när eleverna sitter i klassrummet, med uppfällda skärmar under en genomgång eller föreläsning med läraren och ska anteckna så blir anteckningarna och kunskapsinhämtningen mer ytlig. De elever som sitter runt om och bakom blir också distraherade genom att man automatiskt vill titta på vad som händer på andra elevers skärmar (Sana et al. 2013; Dynarski, 2017). Myten om att vi kan “multitaska” och göra flera saker samtidigt och ändå uppnå samma kvalité på det vi gör är något forskningen slagit hål på. Ingen, varken barn eller vuxna kan göra flera saker samtidigt utan att någon av sakerna blir lidande (Sana et al. 2013; Kirschner & De Bruyckere, 2017).
Vi matematiklärare kan tydligt se konsekvenser av datorernas intrång i matematikundervisningen. Vi ser att digitala läromedel stjäl undervisningstid eftersom det tar tid att starta datorn, hitta rätt och leta reda på uppgifterna som ska lösas. När OECD (2015) kopplade PISA-resultaten till användningen av datorer i undervisningen fann man ett samband mellan hög datoranvändning i matematikundervisningen och dåliga matematikkunskaper.
Men är det bara dåligt med datorer i skolan? Nej, anser vi, men det måste vara under kontrollerade former och när läraren anser att datorn tillför något bra och extra i undervisningen. Till exempel så finns det datoriserade träningsprogram som eleverna kan använda under strikta förhållanden och i kombination med instruktioner av läraren och detta har visat sig ge förbättringar i både läsförmåga och matematik jämfört med elever som följer en traditionell undervisning (Klingberg, Torkel. Hjärna, Gener & Jävlar anamma. Stockholm. Natur och Kultur 2016). Denna träning fungerar dock endast om eleverna är motiverade och just motivation och GRIT (beslutsamhet, jävlar annamma) är det absolut viktigaste för att vi ska lyckas med det vi håller på med. Drivet att kämpa vidare och inte ge upp, aldrig sluta öva och se varje misslyckande som ett tillfälle för inlärning (https://www.forskning.se/2017/11/09/grit-ar-grejen-om-du-vill-lyckas-i-skolan/)
Så det som behövs i skolan i Sverige i dag är inte fler datorer utan vi behöver lärare som får kompetensutveckla sig i hur hjärnan och inlärning fungerar och hur vi kan jobba med att utveckla GRIT hos våra elever.
Matematiklärarna